Vi hade föreläsning idag, om utvecklingspsykologi. Hur barn utvecklas och vad som händer i de olika stadierna. Hur viktigt det är med motorik och språk. Blablabla. Jag har liksom hört allt redan fast på tvärtomspråket. Vad mitt barn kanske eventuellt inte kommer lära sig. Tugga kan bli svårt, sa dietisten. Idag kan hon tugga helt ok men sätter fortfarande i halsen då och då. Pappan har fått 100-tals hjärtattacker. På föräldrakursen fick man aldrig lära sig heimlich manöver.
Ibland undrar jag ändå hur det ska gå att vara professionell och inte känna saker i fel stund.
Föreläsning fortsatte beskriva de stora händelserna i ett barns utveckling. Krypa, prata, gå och gå vidare. För oss har alla dessa stora händelserna istället varit det som sker däremellan. När hon somnade i matstolen med kossan i handen. När hon vill läsa Mumin åtta gånger på rad och gråter krokodiltårar om det inte får bli en nionde. Eller när hon upptäckte makaronerna.
Allt det där lilla, det är störst. Jaga inte stunden. Invänta den med spänning istället.
39 minuter sedan
Inlägg
6 Kommentarer:
Kära vän, du är klok och vacker som en dag :) Kramar till er!
Fint!
Delvis appropå dina ord.
Jag fastnade för dietisten och alla de som bara pekar på begränsningar. Berättar vad man inte kan och aldrig kommer kunna göra. Jag har hört det till leda och motbevisat deras påståenden ett tusentals gånger. Men det är klart att de ibland har rätt och jag förstår kanske varför dom säger det fast å andra sidan inte alls.
Jag antar att du känner till Lars Mullback. Och kanske har du läst hans Anklagelser eller sett dokumentären som jag inte minns namnet på. Om inte - gör det!
Har inte läst Mullback men han låter snuskigt bekant. Har säkert fått tipset förr. Nu ska jag titta på riktigt.
Jo, jag förstår också varför det sägs. Det är nödvändigt på nåt sätt också. Men även livsfarligt. Med tanka på allt som sägs om svårt sjuka barn då de är små som i framtiden visar sig klara av livet med värde ändå. Du förstår nog mer än vad jag någonsin kommer göra.
Snart vill jag höra av dig!
Jag ska, jag ska... få tummen ur.
Plötsligt händer det!
Hmmm jag jobbar inom skolan med normala barn och känner ibland att föräldrar till normalstörda barn inte förstår hur lätt de har det.... Kan ibland känna mig lite bitter;)
Skicka en kommentar